Reflektion

Hur når du ditt drömliv?

Det har blivit mer och mer tydligt för mig hur viktigt det är att stanna upp och att reflektera över tillvaron. Det gäller alla delar i mitt liv. Utan reflektion kör vi på. Och förhoppningsvis finns det en slutstation som vi önskar komma till. Men utan reflektion över hur det går, om vi gör rätt saker, om det fungerar eller om vi behöver justera riktningen, så tappar vi tid och även möjligheter.

Varför missar vi möjligheter?

Det underlättar för mig att leva mer närvarande. Jag hinner jag göra mycket mer, på kortare tid och med mer lätthet. Det är inte så att jag jobbar hårdare. Utan jag agerar mer fokuserat utifrån den aktuella situationen. Den tid jag lägger på att stanna upp, reflektera och att utvärdera ger mig tid. Tid som jag annars skulle lägga på en väg som kanske inte är rätt för stunden.

Och utan uppehåll och reflektion så skulle jag ha lagt tid att jobba vidare i en riktning som var bestämd någonstans i det förflutna. Men som kanske inte visar sig fungera över tid. Dessutom ändras förutsättningar på vägen. Om man inte är närvarande och ser vad som sker så missar man också om förutsättningarna ändras. Situationer där man bör avvakta, gå en annan väg eller helt släppa det man var på väg emot.

Hoppas du funnit en väg som fungerar för dig så du känner att du lever ditt liv med passion och lätthet.

Tills vi hörs igen, ta hand om dig och glöm inte bort att ta ett djupt andetag då och då.

Pia

Varför är det konstigt att vi ska dö?

Många med mig blir säkert omtumlade när någon dör. Jag reagerar med att bli omskakad och förvånad över att personen inte finns här på jorden längre. Egentligen är ju döden det mest naturliga som finns och vi vet att det är slutstationen. För några dagar sedan gick en man, som gjort stort avtryck på mig, bort i alldeles för ung ålder. Han lämnade fyra barn och fru som närmast sörjande. Han kämpade hårt för livet, men tyvärr gick det inte vägen.

Döden är den gemensamma rättvisan i livet

Ja, det finns faktiskt en enda sak som är helt rättvis. Det är att vi allihop en dag kommer lämna jordelivet. Sedan finns det ingen rättvisa i hur vi lever vårt liv innan den dagen kommer, eller hur lång tid vi får livet som gåva. Livet är ju motsatsen till döden och jag har sett en härlig teckning med seriefigurer där den ena säger: “Passa på att leva livet, för vi lever ju bara en gång!” Den andra figuren svarar då: “Nej, vi lever varje dag och vi dör bara en gång!”. Så tänkvärd och bra beskrivning!

Varför blir vi då så omskakade när döden kommer nära oss när vi vet att livet en dag måste ta slut. Varför förstår vi inte att döden ingår i paketet. Jag blir omskakad varje gång en person som står mig nära på ett eller annat sätt går bort. Varje gång blir jag påmind om att livet inte är en självklarhet som jag ska ta för givet.

Visa tacksamhet över varje dag, varje timme, varje minut.

Tyvärr glömmer jag ibland bort att dagarna är räknade och att livet tickar mot den där dagen när det är dags att lämna in. Det händer under perioder då jag har mycket att göra och jag inte tar mig tid till reflektion. Jag skriver tacksamhetsdagbok kontinuerligt, och det är i princip en vana, men ibland ruckas den. I dessa tider när jag inte är fullt närvarande, reflekterar och tar mig tid till tacksamhetsövningar,  det är då jag blir omskakad när någon tas ifrån jordelivet.

Kanske är det fullt mänskligt att inte vilja tänka på att livet ska ha ett slut och “glömma bort” emellanåt. Jag känner extra stor tacksamhet över mitt liv, min hälsa, mina nära och kära när någon dör. Att jag har förmånen att få leva här och ta vara på mina dagar.  Att få vara nära de som betyder mycket för mig.

När döden skakar om mig vaknar jag till lite extra och det blir särskilt viktigt för mig att visa hur mycket min familj och vänner betyder för mig. Och jag känner en oerhörd tacksamhet över den stora gåvan att få vara här på jorden ett tag till. De dagarna vill jag ta vara på och vara närvarande i. Jag har blivit bättre på att inte leva livet på autopilot, utan istället i närvaro och därmed se mina valmöjligheter.

Tills vi hörs igen, ta hand om dig och glöm inte bort att ta ett djupt andetag då och då.

Pia

 

Risk med att inte ha tid för det viktiga i livet

Jag skulle säga så här. Om vi håller oss så upptagna att vi inte tar oss tid för reflektion så kommer vi få betala  dyrt för det förr eller senare. Vi är inte gjorda för att gasa för fullt hela tiden. Då går vi sönder.

Men, finns det en enkel väg till inre lugn?

Ja, för mig var det en enkel väg när jag väl kommit så långt att jag insåg att det var dags att ändra riktning och prova en ny väg i livet, ett nytt sätt. Superenkelt och okomplicerat var det till och med när jag väl kommit så långt. Problemet hade tidigare varit att jag inte stannat upp för att känna efter.

Den nya vägen hade jag gärna velat svänga in på lite tidigare i livet, men jag hade valt den krokiga och snåriga vägen för att jag inte stannade upp och såg den lättare vägen en bit därifrån. Den tidigare strävsamma vägen gav mig erfarenhet och kämparanda, men nu har jag varit där och är inte sugen på att svänga tillbaka in på den. Nu glider jag hellre fram en solig dag på den breda fina vägen med vackra ängar vid sidorna, än på den gropiga och snåriga skogsstigen med nedfallna grova träd som hindrar framfart.

Att våga sakta ner istället för att gasa

Mitt liv har varit ett strävande med studier, jobb och mycket ansvarstagande. Jag har varit duktig flicka och haft höga krav på mig själv. Krav på att jag skulle prestera på topp inom många områden. Skola, träning, yrkesmässigt och som mamma etc.

Visst är det bra att ha mål med yrkesinriktning och studier för att  få friheten att kunna välja sitt drömjobb. Och att kunna välja var man vill bo om man har en inkomst som gör det möjligt. Oftast finns den möjligheten om man studerat och arbetat för att skaffa sig den kompetensen som behövs för yrket. Och med det följer inkomsten. Förmåga och ork att ta ansvar för små individer som är beroende av omvårdnad och kärlek är också något att eftersträva. Men det gäller att hålla en balans och nöja sig med att ibland räcker det med good enough. Man behöver inte ha kliniskt rent, strukna jeans och hemlagat till varje måltid. Det kan vara gott nog att bara vara ibland och att vara närvarande i stället för på språng och under prestationspress.

Risken med att inte nöja sig med good enough

När prestationskraven fortsätter och vi jagar trots att vi kanske skulle kunna slappna av lite , nöja oss och stanna upp en stund. Det är då vi ligger i riskzonen för att ohälsa.

För mig blev stress och prestation normalt och jag jagade vidare i karriären, nya utbildningar och husrenovering. Som ensamstående mamma hade jag också allt ansvar för barnen. När jag ser tillbaka på hur jag agerade ser jag idag klart på hur tokigt det var. Jag hade så fullt upp att jag inte tillät mig att stanna upp för att reflektera på riktigt över livssituationen. Visst kände jag att det inte var hållbart så som jag höll på, men jag tillät inte mig att stanna upp och känna efter.

Att jobba smart istället för hårt

Det jag vet idag är att jag gör klokare val och agerar på ett smartare sätt om jag tar tid för reflektion och genom att stanna upp. Jag lever fortfarande ett mycket aktivt liv med både anställning och företagande, fritidsintressen, vänner och tonårsbarn. Skillnaden är att jag fått verktyg och jag har lärt känna mig själv på ett djupare plan och märker när det är dags för reflektion och utvärdering. Att fortsätta på samma väg, byta riktning, agera eller inte agera.

Tills vi hörs igen, ta hand om dig och glöm inte bort att ta ett djupt andetag då och då.

Pia

Här, genom att klicka på bilden, kan du hämta en mindfulnessövning kostnadsfritt. Övningen “Andrum” hjälper dig att stanna upp så att du lättare kan fokusera på det som är viktigt i din vardag.

 

 

 

 

Till startsidan